Det mesta av det synliga universum är i ett starkt joniserat plasmatillstånd. Plasmaprocesser är igång överallt, från radiogalaxjetstrålar och supernovaexplosioner till solutbrott och planetära magnetosfärer. Solen är vår närmaste stjärna och den viktigaste för vårt liv, men det är den enda stjärnan vi har en chans att förstå hur den fungerar i detalj, och hur den interagerar med den omgivande miljön. Den yttre delen av solens atmosfär som kallas korona, är bildad av plasma som är mycket varmare än lagren under den. Den expanderar också̊ konstant och bildar ett flöde av plasma med inbäddade magnetfält som kallas solvinden som fyller hela utrymmet runt solen. Denna vind bildar en plasmabubbla som sträcker sig över 100 astronomiska enheter och har alla solsystemets planeter inom sig. De fysiska processer som är ansvariga för att värma upp koronans plasma och accelerera solvinden är föremål för aktiv debatt.

Detta projekt rör cirkulärt polariserade vågor nära protoncyklotronfrekvensen. På grund av sin frekvens kan sådana vågor effektivt interagera med solvindsprotoner, vilket potentiellt spelar en viktig roll vid solvindsuppvärmning. Trots många observationer av sådana vågor är det fortfarande oklart vilket plasmavågmod de motsvarar och därför hur de interagerar med plasmajonerna. I detta projekt studerar vi vågorna på̊ olika avstånd från solen och förstår deras roll i uppvärmningen av solvinden med hjälp av data från Solar Orbiter och numeriska beräkningar.