I ett TV-avsnitt av Emil i Lönneberga ses Emil sjungande dansa runt barfota i en hage full av blommor. Men någonting har hänt under de senaste decennierna – betesmarkerna har blivit allt färre, och många av de kvarvarande är blomfattiga. Välmående ängs- och naturbetesmarker kan innehålla upp till 50 växter per kvadratmeter, lika många som i tropiska regnskogar, men det förutsätter rätt typ av skötsel som oftast utgörs av betande kor, får eller andra djur. Det finns idéer om att antalet betande djur i många av dagens beteshagar idag antingen är för få eller för många, vilket påverkar förekomsten av blommande växter negativt. Pollinerande insekter, såsom fjärilar och humlor, är helt beroende av blommors nektar och pollen som utgör deras föda. Pollinatörerna är väldigt viktiga för vår matförsörjning. Forskningen har kommit fram till att 75% av de grödor som odlas i världen ger större skördar om de pollineras. Utan pollinatörer skulle mängden mat som produceras i världen kunna minska med ca 35%, vilket förstås får konsekvenser för hela mänskligheten.

I detta projekt kommer vi att undersöka hur betestrycket i naturbetesmarker påverkar förekomst av blommande örter, och hur det i sin tur påverkar pollinerande insekter. I forskningen mäter man ofta endast under en kortare tid – mellan någon dag och upp till två år – men vi kommer istället att undersöka hur upp till 10 års bete av olika slag påverkar betesmarkernas blomförekomst. För att göra det kommer vi att utveckla sätt att använda information som satelliter samlat in. Vi kommer att använda maskininlärning, eller artificiell intelligens (AI), för att tolka och omvandla satellitbilder till information om betestryck. För att möjliggöra detta behöver AI:n tränas med information som samlats in från fält. Inom projektet kommer vi därför att, på ett femtiotal betesmarker, manuellt samla in information om (1) mängden gräs och blommor som finns i betesmarker med ett särskilt instrument, ”rising plate meter”, och (2) arter och antal blommor genom fältobservationer. När vi tränat AI:n förväntas vi att med hjälp av bilder från satelliter kunna bestämma hur betestrycket varit från 2016 och framåt.
När metoden och modellen är klart kommer vi att analysera hur olika typer av betestryck påverkar förekomst av blommande örter. Vi förväntar oss att både ett hårt och ett lågt betestryck leder till få blommor av få arter, speciellt om betestrycket varit ogynnsamt under många år. Motsatt förväntar vi oss många blommor och många olika växtarter om betestrycket varit mittemellan hårt och lågt, alltså lagom. Vi har samma förväntan om betestrycket varit varierande.
Den metod som vi kommer att utveckla kan komma till stor användning och effektivisera inom den statliga förvaltningen t.ex. för övervakning av att bidragstagande lantbrukare verkligen sköter sina åtagande i sina betesmarker. Man kan också få indikationer på om statusen för betesmarkernas biodiversitet försämras, vilket kan leda till nödvändiga förändringar i skötseln. Upprätthållande av välmående naturbetesmarker är både viktigt för bevarande av den biologiska mångfalden men kan även utgöra ett litet men viktigt bidrag till att minska klimatgaser i atmosfären, då för hårt bete orsakar betesmarken att avge klimatgaser. Det är även tänkbart att metoden som vi utvecklar på sikt kan tillämpas på andra ekosystem såsom skogar och våtmarker.

Vår förhoppning är att vårt projekt, vår metod och våra resultat kommer att hjälpa de som sköter om naturbetesmarker att också i framtiden i ett förändrat klimat kunna sköta betesmarkerna väl, så att framtida barn får möjlighet att sjungande dansa barfota i en blommande hage såsom Emil i Lönneberga gjorde.