Rymdfärder utgör en stor stressfaktor för människokroppen och det ökande antalet uppdrag för utforskning av rymden innebär ett akut behov av att förstå hur rymdfärder påverkar astronautens kropp. De två huvudsakliga miljöstressorerna är mikrogravitation och rymdstrålning och tidigare studier har visat att dessa två faktorer påverkar genuttrycket hos människor och gnagare.

Detta projekt syftar till att upptäcka de molekylära mekanismer som påverkas av rymdfärd på rumslig cellulär nivå samt nya insikter i förhållande till människokroppens anpassningsförmåga genom att utnyttja rymdfärd som en extrem miljö.

Vi kommer att avslöja de detaljerade molekylära förändringarna som induceras av rymdresor på hjärna och hjärta genom att studera unika prover från möss som exponerades för rymdfärd på den internationella rymdstationen i 41 dagar. För detta ändamål kommer vi att använda den senaste tekniken, d.v.s. encellig multiomik och Spatial Transcriptomics, för att avkoda förändringarna av de molekylära programmen orsakade av permanens i rymden. Vår integration av molekylära tillvägagångssätt kommer att tillåta oss att förstå de molekylära, anatomiska och fysiologiska mekanismerna som är involverade i möss anpassning och respons till en sådan extrem miljö. Dessutom kommer vi att jämföra förändringarna som induceras av rymdfärder på hjärnan med de som finns i hjärnan i musmodeller med Parkinsons sjukdom. Dessutom kommer vi att undersöka effekten av rymdstrålning på hjärtat genom att utnyttja hjärtan hos möss som bestrålades med 0,5 Gy galaktisk kosmisk strålning.

De nya rönen kommer att ge ny och viktig kunskap för att formulera nya och grundläggande hypoteser om människokroppens anpassningsförmåga och öppna upp för nya strategier för att förbättra människors välbefinnande och livskvalitet.