Hur utvecklas interplanetära chocker och koronamassutkastningar från solen till jorden?
Projektet syftar till att (1) förbättra kunskapsläget angående interplanetära chocker (IPS) och koronamassutkastningar (ICME), (2) bestämma hur de utvecklas med avståndet från solen, samt (3) anknyta detta till rymdvädret. Nu börjar en gyllene tidsålder för observationer i inre heliosfären så projektet ligger väl i tiden. Vi ska utnyttja mätningar från de nyligen uppsända farkosterna Solar Orbiter (SolO) och Parker Solar Probe (PSP) av den tidigare outforskade plasmaomgivningen nära solen, och även på varierande avstånd från solen. Vid jordbanan är IPSer och ICMEer redan en komplex kombination av aktiva fysikaliska processer och rester av tidigare stadier. Med hjälp av SolO/PSP kan vi analysera vilken fysik som bestämmer IPSers och ICMEers utveckling nära solen och jämföra med observationer vid jordbanan. Att förbättra vår förståelse av ICMEer är viktigt bland annat för att de är driver extrema former av rymdväder. Dagens kunskapsläge antyder att chockfrontens geometri, intern struktur hos magnetiska flödesrep och variationer i dynamiskt tryck kan vara bestämmande för substormar, vilka är avgörande för geomagnetisk aktivitet på höga latituder. För första gången kan vi bestämma om geoeffektiva strukturer finns redan i tidiga stadier av ICMEer, uppkommer då flera ICMEer samverkar eller tillkommer genom intern ICME-dynamik under deras radiella utveckling.