Idag vet vi mycket om varför de norrskensbågar uppstår som så ofta lyser upp natthimmeln i jordens polarområden. Att norrskensbågarna ligger längs ovaler runt den magnetiska nord- och sydpolen är ett resultat av växelverkan mellan solvinden, som uppstår när solen pustar ut sitt eget material i rymden, och jordens magnetfält.Trots att det geomagnetiska fältet skyddar oss väl från solvinden inom det området runt jorden som kallas magnetosfären, kan en mindre del av solvinden tränga in med hjälp av komplicerade magnetiska kopplingsprocesser längs magnetosfärens gränsområde. Detta har stor betydelse för dynamiken i norrskensområdet. I det förslagna projektet vill vi undersöka hur dessa kopplingsprocesser påverkar norrskensbågar som i sällsynta fall uppstår innanför norrskensovalen. Dessa så kallade transpolärbågar sträcker sig oftast flera tusen kilometer från dagsidan till ovalens nattsida. Hittills har man trott att transpolärbågar inte påverkas avsevärt av magnetfältskopplingar, då de uppstår under lugna tidsperioder där magnetfältskopplingen är svag. Nya observationer antyder dock att lokal magnetfältskoppling kan vara själva orsaken till deras uppkomst. Detta vill vi utforska närmare genom att detaljstudera magnetfältskopplingen när transpolärbågar uppstår. Vi använder mätdata från bl a MMS, den nyaste internationella satellitmissionen med svensk inblandning som har skapats just för att studera magnetiska kopplingsprocesser i jordens magnetosfär.