En stor del av det synliga universum består av plasma, en gas där var och en av partiklarna är elektriskt laddade men där den totala laddningen är noll. Exempel är jordens omgivning (över några hundra km höjd), andra planeters omgivningar, stora delar av solen och stjärnorna samt materia mellan stjärnorna.

Vi studerar vad som händer i tunna gränsområden mellan två plasmaområden med magnetfält, till exempel där solvinden träffar jordens magnetfält. Partiklarna i de stora områdena följer det magnetiska fältet, man säger att partiklarna är ``infrusna´´.

En viktig process i tunna strömskikt kallas ``magnetisk omkoppling´´ (på engelska ``magnetic reconnection´´). I denna process är partiklarna inte längre infrusna. Magnetfältets topologi kan ändras och plasma från olika områden kan alltså blandas. Processen sänder också ut radiovågor som kan användas för att studera plasmafysiken i skiktet. Det bästa sättet att studera magnetisk omkoppling i naturen är att använda satellitprojekt med flera farkoster i bana runt jorden. Med flera satelliter kan vi skilja på förändringar i rum och tid, och kan få en överblick. Satelliterna kan mäta både laddade partiklar och elektriska och magnetiska fält. Vi kommer att använda data från MMS (NASA, 4 satelliter, uppsända mars 2015) och Cluster (ESA, 4 satelliter, uppsända 2000).