Många satelliter som är i omlopp kring jorden samlar på sig stora mängder information. Kapaciteten på telemetrilänken, datalänken från satelliten ner till markstationen, är ofta det som begränsar mängden data som kan samlas in, och man måste därför prioritera och minska mängden information. En högre överföringshastighet innebär bättre utnyttjande av satelliten. Satelliter som kretsar runt jorden i låg omloppsbana kan dessutom bara sända ner data när satelliten befinner sig över en markstation. Detta innebär att tiden som satelliten har på sig att sända är begränsad till cirka 5-10 minuter per timme. Det innebär dessutom att mätdatat måste sparas i väntan på sändning. Detta gör man i så kallade massminnen som vanligtvis byggs som en separat enhet i systemet.

Omnisys Instruments utvecklar nu ett telemetrisystem för små och medelstora satelliter i låg omloppsbana (Low Earth Orbit). Målet är att uppnå en överföringshastighet på 100-150 megabit per sekund, vilket är 10-100 gånger mer än vad som används på denna typ av satelliter idag. Detta innebär att nya tillämpningar kommer att kunna realiseras. Utöver den höga hastigheten kommer systemet också att bli lätt att uppdatera och anpassa tack vare modern digital elektronik. Genom att göra så mycket som möjligt i mjukvara och programmerbar logik kan man flytta konstruktionen till snabbare eller billigare kretsar då de gamla blir omoderna.

Projektet innefattar en förstudie, konstruktion och test av en höghastighets telemetrilänk i labmiljö och därefter konstruktion och test av en demonstrator med telemetri och massminne. Demonstratorn ska kunna användas som utvärderingssystem mot kund och fungera som grund för vidare utveckling och tillförande av fler funktioner (bland annat mottagare för telecommand) i framtida projekt.

Genom att integrera flera funktioner i en enhet minskas både vikt och effektförbrukning, vilket sänker totalkostnaden för satelliten. En annan stor fördel är att mängden arbete som krävs för systemintegration och systemtester minskar. Att lösa problem som uppstår vid sammansättning av delsystem kräver ofta mycket arbetstid, så genom att använda en enhet med många basfunktioner kan utvecklingskostnaden för framtida LEO-satelliter minskas.