Nyhetsbrev nr 50

Houston, 10 september 2006

Prime Crew och L-95!

Så kom hon då äntligen iväg, Atlantis med STS-115 besättningen – efter diverse problem som blixtnedslag, orkan, el-problem i en bränslecell och en trilskande bränslemätare i yttertanken. Det var en härlig känsla att se det 2000 ton tunga ekipaget stiga mot skyarna på lördagsförmiddagen. Jag följde det hela hemifrån via NASA-TV över internet tillsammans med familjen. Alla preliminära rapporter tyder på att uppfärden gick smärtfritt och att den externa tanken uppförde sig som förväntat. Trots det kommer en ingående inspektion av Atlantis alla värmesköldar att genomföras de närmaste dagarna för att försäkra oss om att det inte finns någon skada som kan riskera nedfärden.

Christer och Billy O.

Christer och Billy O.Bild:NASA

Nu är det vår tur nästa gång och därmed är vi ‘Prime Crew’. Det innebär att det är vi som är kungar och drottningar på JSC och om vi vill ha någon specialträning eller annat kan vi i princip flytta bort alla andra. Det nöjet har vi nu i drygt tre månader. Idag är det 95 dagar till vårt planerade startdatum, den 14 december, d.v.s. det är L-95. Nedräkningen kan börja! Fortfarande är dock den 14/12 ett s.k. NET-datum, d.v.s. ‘Not Earlier Than’; det brukar dröja till rymdfärjan rullar ut till startplattan några veckor före start innan NASA officiellt fastställer startdatumet. I min egen personliga chansbedömning så har jag nu uppgraderat sannolikheten för att vi kommer iväg i december från 50% till 75% och om inga konstigheter sker under Atlantis flygning så ökar jag på det till 85%. Om det verkligen blir exakt den 14:e är det svårare att sia om, men åtminstone vädret är betydligt stabilare i Florida vid den tiden på året. Mycket färre åskväder och orkansäsongen slutar i november.

Astronaut Steven G. MacLean från Kanada.

Astronaut Steven G. MacLean från Kanada på Atlantis flygdäck den första flygdagen.
Bild:NASA

Med Atlantis start så fortsätter nu byggandet av Internationella rymdstationen, ISS. Huvuduppdrag för STS-115 är att sätta fackverkselementet P3/P4 på plats och veckla ut två solpaneler längst ut på P4. Eller som vi skämtsamt säger i vår besättning: de måste få P5-hållaren på plats så vi kan göra vårat jobb. Man ska då veta att deras del är flera gånger större än vår! Fast det är vi som sedan kopplar in elen från solpanelerna på P4 under våra två sista rymdpromenader. Liksom vi gör STS-115 tre rymdpromenader, med två olika team: Joe Tanner och Heidi Stefanyshyn-Piper samt Dan Burbank och Steve Maclean.

Steve är från Kanada och är en annan av mina allra bästa astronautvänner. Jag ska försöka följa hans och Dans rymdpromenad från kontrollcentret, fast troligen sker den på onsdag då vi har en egen rymdpromenadsövning i poolen. Men jag hoppas hinna med några timmar innan jag behöver vara vid poolen vid sju-tiden.

Träningsprogrammet är i stort sett redan spikat dag för dag fram till start. Förra veckan fick vi ställa in en rymdprommenadsövning i poolen efter att de fått några mindre problem med utrustningen. Enligt våra schemaläggare finns det ingen dag vi kan ta igen det på! Jag tror inte att sista ordet är sagt om det ännu, men det ger en fingervisning om hur fullt programmet är. Vi har sju övningar kvar i poolen (eller åtta, om vi kan klämma in den missade övningen någonstans); fyra turer till Cape, där den sista är en fyradagarstrip för det s.k. TCDT (Terminal Count-Down Test) två veckor före start; nio heldags intergrerade simuleringar (se föregående webbrev) och den 7/12 går vi i karantän, för att nämna några av de större sakerna på programmet. Tre spännande månader!

Hälsningar,

Christer

Senast uppdaterad: 22 juni 2009