Nyhetsbrev nr 3

Houston 11/8/2002

Hej igen från Texas!
 
De senaste två veckorna har varit lite lugnare, såsom vår schemaläggare Myron lovade. Det har bl.a. gett mig mer tid att gå till gymmet. På Johnson Space Center så har vi ett speciellt gym dit bara astronauterna får gå, med några få undantag. När det inte är för mycket annat att göra så försöker Myron lägga in gympapass på schemat och även om han inte lyckas så är min målsättning att gå till gymmet tre gånger i veckan. Gymmet är också ett bra ställe att träffa kollegor och höra lite om vad som händer och sker.

Från vänster, Robert ”Beamer” Curbeam, Christer Fuglesang,  © C. Fuglesang  När jag pratade med Beamer efter det att vi blivit utnämnda till STS-116 så var det första han sade att jag borde gå upp 3-4 kg, för det är alltid bra att ha lite extra muskler inför rymdpromenaderna, sa han. Lätt för honom att säga, som nog med marginal är starkast i astronautkåren! Fast Beamer sa också att han själv tänkte lägga på några kilo. Jag var skeptisk till att det skulle gå att lägga på sig muskler vid 45 års ålder, men med det styrkeprogram som vår tränare Sharon har lagt upp så har det faktiskt gått. Det är mest skivstänger och dylikt, men också kondisträning som löpning och träningscykel. Och på söndagar spelar jag fotboll, vilket är roligast av allt (fast det är inte del av träningsprogrammet).

 
 Fuglesang framför del av ISS
 Vi har haft två övningar med de rymddräkter som vi bär vid start och landning. De är färgglada, orangea dräkter för att synas väl om man skulle behöva hoppa ut med fallskärm och landa i havet. När rymdfärjebesättningarna vinkar farväl innan start så ser man dom i dessa dräkter. Dräkterna är lufttäta och kopplade till färjans syrgassystem så att man kan klara sig även om kabinen skulle få en stor luftläcka. Det finns t.o.m. en liten inbyggd syrgastank i dräkten, som räcker i ungefär tio minuter. Den får man använda om man måste utrymma kabinen antingen på hög höjd eller vid brand och rök.

Den ena övningen handlade just om olika sätt att nödutrymma efter landning. Det var också första gången som vi tränade tillsammans med Expedition 8: Mike, Billy Mac och Valeri, som vi ska ta med upp till rymdstationen. De är halva tiden i Ryssland och halva tiden här, så det är inte alltid så lätt att passa ihop träningstiderna. Vi var i den största av alla modeller, FFT (Full Fuselage Trainer), som är en fullskalemodell av en hel rymdskyttel med all väsentlig inredning.
 
 
I två scenarier satt vi som ska göra vid starten, d.v.s. jag på övre däck med Terry, Billy O och Beamer och de tre från Expedition 8 på vanliga säten på mellandäcket. Man kan ju undra varför vi satt som vid start när vi gör en landningsövning, men om det uppstår något problem under uppsändningen så kan det hända att vi måste återvända direkt till jorden. I värsta fall så kan faktiskt rymdfärjan vända under färd och flyga tillbaka till Cape Kennedy. Det kallas för RTLS – Return To Launch Site.Vid första ”landningen” så ”sprängde” Mike bort utgångsluckan, som är på mellandäck, och vi firade oss ut med linor. 
 
Fuglesang inspekterar en kameraNästa gång så klättrade vi ut genom ett takfönster på flygdäck och firade oss ned längs sidan av rymdfärjan, som nog är en 5-6 meter hög. Sista gången satt jag i en vanlig stol på mellandäck precis som det är planerat att jag ska göra vid slutet av rymdfärden. De tre återvändande rymdstationsastronauterna låg ner i speciella säten.
De ligger ner därför att de varit så länge i tyngdlöshet, i många månader, och då kan det vara svårt att få ordentligt blodtryck upp i huvudet om man sitter upp, trots att vi har G-dräkter under rymddräkten vid landning. Den här gången fick jag öppna utgångsluckan för hand och sedan slänga ut en rutschkana som vi åkte ner på en i taget. Den här sista övningen skulle vi ju egentligen göra med Expedition 7, som vi återvänder med, men det spelar nog ingen större roll ur träningssynpunkt.

Vänliga hälsningar
Christer Fuglesang
 

Senast uppdaterad: 1 juni 2009