Nyhetsbrev nr 11

Houston 02/12/2002

Hej alla rymdvänner!

 

Det har faktiskt inte varit så mycket vanlig träning de senaste två veckorna, men desto mer resande. Och så har vi haft Thanksgiving (tacksägelsedagen).

Rymdfärjesimulering med bl.a. uppsättning av datanätverket. I mitten syns programmet  Det är en högtid som för amerikaner är lika viktig som julen. Den infaller alltid sista torsdagen i november och därmed blir också fredagen som klämdag ledig för nästan alla. Många tar ytterligare ledigt och befälhavaren Terry hade för länge sedan sagt till att vi inte skulle ha någon träning alls den veckan. Det var vårt första träningsavbrott sedan vi började träna tillsammans som besättning i juli. Jag tog tillfället i akt och planerade sedan länge en resa till Sverige för att bl.a. delta i ett forskningsmöte. För ett par veckor sedan blev resan utökad med ett besök i Ryssland innan Sverige.

Rymdfärjesimulering med bl.a. uppsättning av datanätverket. I mitten syns programmet "Worldmap" som visar var man är på en världskarta. © C. Fuglesang

En simulering hanns det i alla fall med innan träningsavbrottet. Den här gången var träningen s.k. ”On-orbit” (”i bana”) och handlade om typiska handlingar och åtgärder på rymdfärjan på vägen till ISS. Jag satte upp och tog isär träningscykeln (se brev nr 4), vilket tog betydligt längre tid utan instruktör men efter diverse ”trial and error” gick det till slut. Det är det bästa sättet att lära sig på och nästa gång kommer det att gå snabbare.
 
Jag satte också upp datanätverket. Vi kommer att ha sju-åtta laptopdatorer (IBM Thinkpads) samt printer ombord. Datorutrustningen ska startas och kopplas ihop i ett nätverk som delvis går med kabel och delvis är trådlöst. Laptopdatorerna används till flera olika saker. De får bl.a. data från rymdfärjans egna inbyggda datorer och presenterar dem på ett modernt sätt. Det mest populära tillämpningsprogrammet är WorldMap som visar på en världskarta var rymdfärjan respektive rymdstationen är och hur de rör sig. Man kan också få fram när man kan se ett geografiskt område t.ex. Sverige. Om vi skulle tvingas avbryta färden och genast måste återvända till jorden visas var man kan landa och när man i så fall måste fyra av bromsimpulsen.
    
 
Detalj av Soyuzpanelen. Notera "Globus": 60-tals teknologi för att visa var man är någonstans.  © C. Fuglesang

De två dagarna i Ryssland var i första hand för TV-inspelning. En dokumentär om svensk rymdverksamhet håller på att spelas in och mycket kommer att handla om min träning. Mest om förberedelserna inför STS-116, men också vad jag gjort tidigare. Mellan 1993 och 1996 bodde jag och tränade i Star City ett par mil nordost om Moskva. Det var träning för den ryska rymdstationen Mir och på Soyuzkapseln. Jag var reserv till min ESA-kollega Thomas Reiter som flög ett halvår på Mir 1995-1996. Under tiden han var på Mir så jobbade jag på det ryska kontrollcentret som sambandslänk mellan Thomas och ESA. Under fyra månader sommaren 1998 var jag tillbaka i Star City och blev kvalificerad som ”Soyuzåtervändskapten”, vilket innebär att jag i värsta fall själv skulle kunna ta ner Soyuzkapseln från ISS till jorden. I alla fall ända tills för en månad sedan. Då landade nämligen den sista av Soyuz-TM serien som nu ersätts med Soyuz-TMA. Soyuz-TMA är lite större inuti och för att lyckas med det har man gjort om och moderniserat kontrollorganen och styrpanelen. Jag har inte haft tillfälle att träna på Soyuz-TMA, men nu i Star City så blev jag plötsligt satt i en TMA-simulator och skulle pröva på att docka med ISS. Det var lite knepigt men med instruktörens hjälp gick det till slut. Vi tittade på den gamla TM-simulatorn där jag gjort otaliga simulationer och det var slående hur gammaldags tekniken såg ut. En mycket speciell apparat som TM hade var Globus, som liksom WorldMap på rymdfärjan visar var ovanför jordklotet man befinner sig och var man skulle landa om man bromsade vid en given position, mm. Fast Globus är helt mekanisk, ett jordklot som roterar runt två axlar (Soyuzbanans resp. Jordaxeln) och tickar ljudligt liksom en gammaldags väckarklocka.
 

Jag besökte Star City på dagen tre veckor efter att senaste Soyuzen landade och som traditionen bjuder var det dags för ”Bstretja”, d.v.s. mötet med besättningen efter alla deras genomgångar och första återhämtningsperiod. Bstretja inleds med att besättningen lägger blommor framför den stora statyn av Juri Gagarin, den första människan i rymden, under orkesterfanfarer och reportrarnas kameror. Det var extra kul då ESA:s Frank De Winne, från Belgien, var en av de tre besättningsmedlemmarna. Fast roligast av allt var att jag fick tillfälle att återse och hälsa på många gamla goda vänner. 
  
cermonin för Frank De Winnes Soyuzbesättning 
"Bstretja" - mötet - cermonin för Frank De Winnes Soyuzbesättning, i Star City framför Gagarin-statyn. I mitten, med näven knuten, befälhavaren Sergej Zaljutin och t.v. om honom Frank. © C. Fuglesang 
 
 
Det viktigaste för mig personligen med resan var möten med forskare som jag samarbetar med i två olika, men relaterade, projekt.  I Moskva träffade jag Prof. Galpers grupp på MEPhI (Moscow Physics-Engineering Institute). De är tillsammans med en grupp i Rom de viktigaste i SilEye-projektet. SilEye är detektorer för laddade partiklar som vi använder för att studera strålningen på rymdstationer och speciellt de ljusblixtar som många astronauter upplever i rymden. Två av detektorerna användes under flera år på Mir och nu har vi en på ISS. Den som jobbat allra mest med SilEye i rymden är Sergej Avdjeev, som under tre resor spenderat totalt 747 dagar i rymden, vilket är gällande världsrekord. Han skrev dessutom en avhandling på SilEye och tillhör Galpers grupp.

C. Fuglesang, Prof. Arkady Galper och Sergej Avdjeev (747 dygn totalt i rymden) vid buffen på MEPhI (Moscow Physics-Engineering Institute).

C. Fuglesang, Prof. Arkady Galper och Sergej Avdjeev (747 dygn totalt i rymden) vid buffen på MEPhI (Moscow Physics-Engineering Institute).
 © C. Fuglesang


I Stockholm var det årsmöte för DESIRE, ett samarbete mellan Sverige och ESA som syftar till att utarbeta nya metoder att beräkna strålningen och stråldoser på människor ombord på rymdfarkoster och speciellt på ESA:s ISS-modul Columbus.
 Jag kom tillbaka till Houston i tid för en härlig lång Tacksägelsehelg, där man bl.a. kunde följa den senaste rymdfärjeflygningen till ISS, STS-113, och se rymdpromenaderna i direktsändning på NASA:s egen TV-kanal. Nu är det bara två rymdfärjeflygningar kvar till ISS före oss!
Hälsningar,  

Christer Fuglesang

 

Senast uppdaterad: 4 juni 2009